- Livets naturliga väg !
Det är väll så det är, att man lever för att lära sig. Ibland får man bara acceptera saker och ting och ta lärdom utav det. Det har varit en tung vecka för mig sen jag fick beskedet om flytten. För mig känns det fortfarande som en helgalen anledning trots att den är till min "fördel".. Men, under veckan har jag med hjälp utav mina älskade vänner sakta men säkert acceptera flytten. Men det gör ont i hjärtat att flytta ifrån sådana underbara människor när man är van att vara omringad utav dem dygnet runt. Älskar er tjejer ! Vill också be om ursäkt till hela mitt team för att jag varit negativ och ledsen under veckan, spridit dålig stämning är vad jag har gjort vilket jag har lite ångest över. Men jag vet också att dom förstår mig och förlåter mig för det.
Tyvärr så är det inte bara flytten som har påverkat mitt humör den här veckan. Det har dragits upp ting från mitt förflutna, saker som var lite utav orsaken till att jag ville lämna landet och starta om. Vilket i sin tur har gjort att jag inte kunnat sova på nätterna, utan istället legat vaken med en klump i magen. Jag hoppas dock nu att den biten kan vara över och att jag återigen kan få fortsätta min bearbetning som jag har jobbat med i snart ett och ett halft år.. jag citerar från Melissa Horns vackra låt som jag lyssnat mycket på de senaste dagarna: "Du håller mig kvar i nåt jag lämnat, för länge sen, för länge sen, och jag drömmer om en framtid som glömmer, och jag drömmer om en framtid utan dig"
Gårdagen var en aning tung för min del.. Var på flygplatsen under förmiddagen, det var över 40 grader varmt i solen men jag hade tur som fick spendera en del tid inne på departure, men efter att den var klar fick även jag gå ut i värmen. Jag hade under morgonen mått riktigt illa och kände mig yr när jag sprang omkring inne på departure, ingen bra dag helt enkelt. Det som gjorde det hela värre var att en gäst som precis skulle till att åka hem blev dålig och var tvungen att köras in till sjukhuset. Som en galning drog jag med mig sjukpersonal från flygplatsen upp till gaten och hittade mannen som behövde hjälp efter ett samtal jag fått ifrån min kollega som mannen dotter varit i kontakt med. Mannen kördes in till sjukhuset och jag åkte efter för att ta hand om hans dotter och hennes kompis som blott var 16-17 år. Hela dagen spenderade jag med tjejerna och såg till att dom fick mat och information om faderns tillstånd. Efter en heldag var jag tvungen att lämna tjejerna för att återgå till flygplatsen.. blev ett långt långt arbetspass och ganska psykiskt jobbigt när det är första gången man får ett sånt fall. Efter att varit i kontakt med tjejerna senare under kvällen fick jag veta att dem fått ett hotell över natten och även hjälp utav SOS med flygbiljetter så att de skulle kunna åka hem till Norge idag. Fadern ligger fortfarande på sjukhus och kommer bli kvar ett tag. Men jag är glad att tjejerna fick komma hem och lugna ner sig och smälta allt som hänt. All lycka nu till att det går bra för fadern.
Jag var ganska trött när jag gick upp imorse och på dåligt humör efter att blivit väckt inatt och legat vaken länge. Åkte till flygplatsen och körde mitt sista arbetspass som en del utav airport teamet och sen var det bara hem, packa och städa. Nu sitter jag i min säng, i min nya lägenhet i Side. Återigen ett blåbär med en vecka full utav studering av utflykter och arbete. Jag hoppas att jag får tillbaka min motivation snart och kan börja bli lite positiv igen. Men, först måste jag bara smälta denna förändring, boa in mig ordentligt, för tillfället känns detta inte som ett hem utan snarare som ett hotellrum. Det är iallafall riktigt fint i lägenheten,väldigt fräscht men det finns ingen ugn och bara en sketen liten kokplatta... Jag ska göra det bästa utav situationen, ge det en chans och se om jag fixar det. Jag är inte den som ger upp, så jag hoppas att jag inte ska behöva göra det nu heller.
Men, till mitt älskade airport team: Jag har hört många gamla guider säga att det första teamet är det man kommer ihåg bäst, de människor man spenderar den första tiden som guide med. Vi har gått igenom mycket tillsammans, fått lära oss sköta flygplatsen själva från första början när vi alla kom som färska blåbär. Vi gjorde det bästa av de dagar som var som värst och lärde oss leva i den lilla förorten Örnekköy som vi allesammans hatade rätt hårt från början, men som jag vet att vi alla faktiskt älskar nu, jag gört iallafall... Vi vet allihopa att vi garanterat var det starkaste teamet på hela destinationen, och jag vet att ni kommer fortsätta att vara det. Trots att vi kommer att ses, på flygplatsen och jag kommer att hälsa på både er och Emma som nu befinner sig i Alanya, så känns det tungt och sorgligt. Jag lider nog lite utav separationsångest. Ni är underbara människor hela högen och jag kommer sakna er, min familj ! Ta hand om er, vi ses snart, Älskar er mina kära vänner ! Godnatt från Side...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar